Forgive and forget säger man ju men hur lätt är det egentligen att glömma. Först ska man förlåta och sedan ska man glömma, det är inte lite begärt. Vi är ju trots allt bara människor.
Iallafall.. att förlåta ligger i våran natur, vi förlåter en vän som kanske ställer in en träff eller glömmer köpa en present. Världsliga saker. Att glömma det är där det svåra ligger. Att glömma bort allt runt den händelsen/saken, jag vill kanske inte glömma?. Saker som påverkar en själv negativt på ett sätt kanske är positivt på ett annat? Man blir starkare av att ta sig igenom svåra saker i livet.
Det har jag lärt mig, men vissa saker som man tror är besegrade eller tvingade ur tankarna kan iblan ploppa upp till ytan och då faller allt det man byggt upp över det ihop. Stora saker i livet går inte bara att trycka undan, gömma långt ifrån medvetandet och försöka glömma, särskilt inte saker som finns runt dig hela tiden. Saker som påverkar allt och alla går inte att tvinga undan från tankarna. Det kanske verkar som om man lyckats ett tag men vad som helst kan få dig att börja tänka på det igen. Behöver inte vara något stort. Bara ett ord eller en kram kan få det att verka som om hela världen rasar samman. Jag vill inte glömma och jag vill inte påverkas så som jag gör. Men trycka undan känslorna är inget alternativ.